Kyrkogårdar är för mig precis som för de flesta andra en plats för tankar och minnen, stillhet och ro. När jag var liten frågade ofta mina vänner mig om det inte var läskigt att bo så nära kyrkogården. Men som den räddhare jag är går jag faktiskt hellre på en kyrkogård i mörker än på en folktom gata i stan. Som barn kändes det som att jag hade ett förbund med alla dem som fanns begravda där på andra sidan häcken. Att de liksom vaktade över mig. Denna "visshet" ingav mig ett lugn.
När jag var i New Orleans för några år sedan blev jag så fascinerad av deras kyrkogårdar som är byggda på höjden. Detta eftersom staden är byggd på sumpmark och stora delar av den ligger under havsnivån. Den upphöjda kyrkogården gav mig ett helt annat intryck än de här hemma med sina gamla, ofta skeva, nötta och höga gravkammarlika stenar. Skräckfilmsaktigt. Men återigen - jag är en räddhare med allt för vild fantasi och någon skräckfilm har jag knappt alls sett på. Men det är väl ändå tveksamt om jag hade hade vågat vandra där ensam om natten!
En mycket vacker kyrkogård här hemma är Skogskyrkogården i Stockholm. Den finns med på Unescos världsarvslista och har både mycket vacker natur och arkitektur. För två år sedan var familjen i Stockholm på Alla Helgons Dag och åkte då in till Skogskyrkogården sent på kvällen. Det var makalöst vackert med alla tända ljus överallt.
Jag avslutar med en gammal goding! Gillar introt alldeles speciellt. Enkelt - men såååå bra :-)
Åsa
Stämningsfulla foton:) Även jag minns tillbaks på min resa till New Orleans' ikväll, ser på "Benjamin Buttons otroliga liv". Ha en fortsatt trevlig helg önskar Linda
SvaraRaderaVerkligen en läsvärd och intressant text du bjuder på idag! Jag tycker också om kyrkogårdar och besöker gärna sådana under resor utomlands. New Orleans låter spännande, dit hade jag gärna åkt.
SvaraRaderaÖnskar dig en fin söndagkväll!
/Anna-Karin
Så fint skrivet. Har också alltid gillat kyrkogårdar, och en av mina favoriter är gamla kyrkogården i Uppsala. Där gick jag varje dag nästan under mina år där. När jag fick mitt hjärta krossat var det dit jag gick och sökte tröst och vandrade runt runt med mina tankar. Det fanns tröst där när jag var som ledsnast. Här i Malmö är det också Gamla kyrkogården som är favoriten, där är som vackrast på våren med mattor av snödroppar och vintergäck.
SvaraRaderaJag vill också tacka för ditt underbara inlägg om Eslöv, det var också så fint skrivet och träffade rakt i hjärtat. Det är ju precis sådär det är när man har små barn, äventyret väntar runt hörnet för den som tar sig tid att upptäcka det.
Ha en skön kväll! Kram Hanna
Vilken härlig känsla för kyrkogårdar du beskriver. Jag är uppväxt långt ifrån släkten och vi besökte aldrig kyrkogårdar när jag var liten. För mig är de vackra och stämningsfulla men inget jag skulle besöka utan anledning och absolut inte i mörker. Jag har kanske läst för många skräckhistorier.
SvaraRaderaKram
Så fina bilder:)
SvaraRaderaÖnskar en bra start på veckan!
Kram Emma
Fina foton! Jag hörde om just skogskyrkogården på radion, att det är så fint där och särskilt en helg som denna.
SvaraRaderaDet här känner jag igen...jag har också växt upp granne med kyrkogården och gick över den när jag skulle till skolan. Senare i livet gick jag över Norra kyrkogården i Solna när jag skulle till jobbet...därifrån flyttade jag till Enskede och bodde granne med Skogskyrkogården. Detsamma gör jag nu fast det är liiiite längre ifrån nu.
SvaraRaderaSå jag brukar också kika på kyrkogårdar när jag är utomlands...lite udda intressen kanske :)
Stämningsfulla bilder!
Må så gott!
Hej!
SvaraRaderaVad glad jag blir att du lämnade några rader innan du smög ut igen. Läste om er lilla utflykt till Eslöv. Gud så gulligt gjort. Det är sång som gör vardagen... Läste och log....
Och du välkommen tillbaka!
gilla mig gärna på facebook
kram emelie