Jag promenerar vidare

Det blev en söndagspromenad också. Orkar ni följa med?

Vi börjar gå längs med grusvägen. Solen tvekar. Vet inte riktigt om den orkar kika fram idag o c k s å.

De här raringarna kan man ju inte bara gå förbi utan att stanna och gulla med en stund.

Överallt ligger det nedfallna träd. Det var ju en del stormar som blåste i höstas. Kommer ni ihåg?

Nu är vi framme vid en av Kiviks alla äppelodlingar. Vi går lite högre upp för att få en överblick.

Härlig utsikt eller hur? Tänk när alla dessa står i blom och sedan dignar med frukt.

Den ena äppelodlingen avlöser den andra. Här är det lite äldre träd.

Inne i skogen bredvid äppelodlingen såg jag denna skräphögen. Eller är det verkligen det? Bäst att kika närmare.

Vid närmare titt är det faktiskt en koja - gjord av skräp, stenar, bräder och annat. Kanske har det lekts affär här. Eller kanske är det ett litet hus? De som har fixat till detta har säkerligen haft väldigt roligt. Och har kanske fortfarande roligt här - får vi hoppas.

Vasken? Toaletten? Brevlådan? Eller vad tror ni?

Lite längre bort ligger detta som definitivt inte är någon koja utan bara ren skräpdumpning. Trist.

Vi vänder ryggen mot skäpet och blickar istället ut över den stilla äppelodlingen och havet som syns längst bort. Tack för sällskapet. Den sista biten går jag själv.

Helgens planer såg egentligen helt annorlunda ut men när den stora röda lampan som det står BROMSA UPP på börja blinka mitt framför näsan på en så är det bäst att lyda och stanna upp ett tag. Promenader, vårsol och vila var verkligen det rätta receptet för mig just nu. 

Hoppas ni också har haft en härlig helg i vårsolens glans.

Hälsar Åsa