Efter att pappas födelsedagstårta blivit uppäten av födelsedagsfirande familjen tog jag en liten tur ner till vattnet. Regn och blåst blev sol och värme. Fötter som badade i det ständigt lika kalla Kiviksvattnet, sand mellan tårna och en tom strand. Lyckligt ovetande om att jag i mitt jobb att stänga ute rådjuren från att äta upp odlingarna hemma i köksträdgården helt glömt bort de små. De slemmiga. Sniglarna. Lyckligt ovetande om att dessa slemmiga typer under tiden jag badade tårna i kalla vattnet kröp runt bland mina odlingar och mumsade. Både grönsaker och blommor. Inget stängsel i världen håller dem ute. De äter säkert där just nu. I mörkret. Frossar. Skövlar. Festar. Skrattar små hånfulla, slemmiga skratt.
"Vad gör väl det?" tänker jag.
"Vad gör väl det?"
"Vad gör väl det?"
Fungerar förvånansvärt bra. Prova!
Hälsar Åsa
Vad gör väl det....så bra! Det ska jag lägga till.
SvaraRaderaJag kör ju med "varför inte" men jag behöver lite mer av vad gör väl det.
Fina bilder Åsa!
Jag försöker köra med "det är världsligt". Funkar bara ibland, men ändå ibland. Alltid nåt! :) Kram Hanna
SvaraRaderaJag förstår att jag kan skatta mig lycklig som inte har några andra än Vinbärssnäckorna att förfasas över. De är ändå ganska beskedliga. Men... nog har de spanska rackarna skådats även här på Fogdön och det är bara en tidsfråga innan de krälar omkring bland odlingarna usch och fy!
SvaraRaderaVad härligt det ser ut med fötterna och havet. Snart, snart får vi också känna sältan och höra vågornas underbara brus.
Ha det fint!
Kram
/Anna
Mycket fina bilder!
SvaraRaderaJa, vad gör väl det? Skulle nog funka för mig i ganska många lägen men inte alltid. Sen finns det mer eller mindre allvarliga saker och om man då får trädgården uppäten så tillhör det nog det riktigt tråkiga för min del men inte livsavgörande eller katastrofalt.
Hoppas du får en bra dag!
Kram