tisdag 3 januari 2012

Att trädgårdera


Tomten kom med en hel del nya trädgårdsböcker till mig. Härligt att få öppna nya böcker fyllda med vackra, inspirerande bilder och få lära sig nytt och mer. Jag skulle vilja tipsa om flera av dem för er och börjar med  "Om lusten att trädgårdera" av Henrik Valentin som är en krönikesamling med olika trädgårdsrelaterade ämnen som te x "Modet att kasta en ros", "Fula blommor och vackra ogräs" och "Får en trädgård vara rolig?". Texterna är lättlästa och skrivna med stor kärlek till trädgården. Henrik Valentin undrar varför vi ska kalla något som så många av oss finner så mycket glädje och njutning i för arbete? Att använda ordet trädgårdera speglar bättre den lustfyllda sysselsättning som vi trädgårdsälskare finner i att vara ute i trädgården och påta, gräva och plantera.



Min egen trädgårdsförälskelse är fortfarande ganska ung. När vi flyttade till huset på Höjden för 3 1/2 år sedan fanns det ett intresse för trädgård mycket tack vare mina trädgårdsintresserade föräldrar men någon egen erfarenhet av att ta hand om en trädgård fanns inte efter alla år i lägenhet i stan. Det var med stor tillförsikt och trevande, försiktiga händer vi kände in allt det nya med både trädgård och hus. Till en början handlade det helt enkelt om att försöka få grepp om så grundläggande (och tråkiga) saker som hur ofta man behöver klippa gräset osv ;-)

Det riktiga intresset för trädgården vaknade egentligen inte till liv hos mig på riktigt förrän allt annat slocknade. För ca två år sedan sa min kropp ifrån. "STOPP. Inte mer. Nu måste du STANNA upp. Du orkar inte fortsätta så här". Kroppen hade skickat ut den ena signalen efter den andra som jag bara ignorerade eller förträngde. Istället jobbade jag på och körde på i mitt intensiva, vanliga tempo. Ett samtal från min mamma  fick slutligen proppen att gå ur mig en dag. Frågan "Hur mår du?" var den som fick den lilla energi jag hade kvar att rinna ur mig och jag blev liggande i vad som kändes som ett tomt svart hål utan ork, kraft och aptit. Jag hade innan dess aldrig riktigt kunnat förstå det där med att bränna ut sig och vad det egentligen innebar. Hur var det verkligen möjligt att tömmas på all energi? Att inte orka? Men nu vet jag hur det känns att verkligen inte orka någonting och att vara så obeskrivligt trött även om allt du gör är att ligga still och sova. Det enda jag hade någon som helst lust till eller kunde uppbringa lite kraft till efter ett tag var att gå ut i trädgården och gräva och påta. Eller bara sitta. Där i trädgården kände jag inga som helst krav på mig själv. Jag behövde inte prestera eller visa resultat. I trädgården fanns det ingen fröken Duktig.

Trädgården har blivit mitt andningshål som jag tillbringar allt mer tid i. Jag accepterar att jag inte KAN så mycket och kan vila i det och bara njuta av stunden. Det som hinns med hinns med och är fullt tillräckligt. Ingen tidspress. Även om jag planerar och har idéer vad jag vill göra i trädgården så känner jag ingen stress. Trädgården är och ska vara njutning och avslappning för mig även om det ofta innebär många fysiskt tunga moment. Men det är ju bara en del av det fantastiska. 

Jag arbetar inte i trädgården. 
Jag trädgårderar. 
Hur gör du?

Hälsar Åsa

12 kommentarer:

  1. Vilket underbart ord, trädgårdera! Den boken måste jag köpa, och ja, jag trädgårderar, absolut!
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  2. Jag gillar det engelska ordet för trädgårdsmästare, gardener eller som jag översätter, trädgårdare. Och det är ju det vi är, trädgårdare eller utan att missbruka ordet, mästare i våra egna trädgårdar.
    Ha det bra :)

    SvaraRadera
  3. Trädgårdera var ett kul ord! Och bra. Jag grejar nog när jag är i trädgården, arbeta använder jag nog inte, utan jag grejar och det beror nog på att det blir varken det ena eller andra av det när jag håller på. Men från och med nu så trädgårderar jag också!
    Boken väckte mitt intresse, verkligen. Gillar kåserier.
    Agneta kram

    SvaraRadera
  4. Det låter som att du fick en fin bok i julklapp!

    Tänk att det ska behövas att vi driver oss själva i botten innan vi stannar upp och tar hand om oss själva. Då är det ju så fantastiskt att det går att hitta en plats där det finns möjlighet till återhämtning. I trädgården går det inte att skynda på saker och ting. Det gror och växer i sin egen takt. Ett suveränt ställe att öva mindfullness på.
    En bra dag önskar jag dig!

    /Anna

    SvaraRadera
  5. Åh ja, den är så fin den boken. Jag läste den i höstas när det var som mörkast här, vi sov i husvagn och jag var så ledsen och så less. Den lyste upp!

    Jag blir väldigt berörd av ditt inlägg och känner igen mig så väl. Jag har varit farligt nära den berömda väggen, och är det kanske fortfarande. I höst har jag verkligen fått stifta bekantskap med mina gränser och det har varit tufft och även smärtsamt. Precis som du och många andra av alla härliga hängivna bloggare finner jag lugnet jag så väl behöver i trädgården. Det är en sån välsignelse att ha den på så nära håll - här behövs inga dyra yogaklasser eller retreater! I trädgården vårdar jag både mig själv och mina växter och att skaffa trädgård är helt klart bland det bästa jag gjort i livet. Kan nog aldrig flytta till lägenhet igen!

    I vår ska jag träna ännu mer på att lära mig koppla av alla måsten och stressa av. Ska börja med att beställa ett eget ex av den där boken... :)

    Var rädd om dig! Kram Hanna

    SvaraRadera
  6. Vilken härlig bok, ja nu är det verkligen skönt att kunna få läsa i alla trädgårdsböcker och längta efter att trädgårdera:)
    Mvh Malena

    SvaraRadera
  7. Vilken skön inställning du har till trädgården, och det är väl just det som är det bästa med att "trädgårdera" att det inte går att hasta fram några resultat utan man tvingas att ta det lugnt.

    Tack för boktipset!

    SvaraRadera
  8. Tack för att du delar med dig.
    Jag träffade Henrik i våras på en trädgårdsmässa med bloggträff och då berättade han om boken. Jag glömde sen av den men nu ska jag minsann se om den går att låna. Har du läst "En lisa för själen" av Eva R och Annika C?
    För mig är trädgården absolut en källa till återhämtning och energigivande. Jag hade det väldigt tufft på jobbet för ett par år sedan och trädgården blev efter det ännu mer min drömplats, där jag gör som jag vill, om jag vill och när jag vill.

    Kram!

    SvaraRadera
  9. Skönt att du hittat ditt andningshål där du kan trädgårdera som du själv vill:)) Stor kram från Linda

    SvaraRadera
  10. Åsa! Vad härligt att du hittat ett andningshål där du kan njuta och hämta kraft.

    Känner så väl igen mig i det du skriver! Att inte ha ork, lust, kraft eller energi till att göra någonting överhuvudtaget. Att vara totalt dränerad på energi helt enkelt.

    Själv var jag sjukskriven för utmattningsdepression för ett tag sedan. Och precis som för dig har trädgårderandet (underbart ord) varit den absolut bästa terapin. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan trädgården!

    Har kollat på nätet efter boken, men hittar den bara som oinbunden. Är din inbunden (med hårda pärmar)?


    Styrkekram till dig!
    Hälsar Tamara

    SvaraRadera
  11. Hi Åsa, Happy new year. That looks like a great book! The cold days of winter are definitely a time for beautiful garden pictures.
    Gardens can be very demanding of one's time and energy. Poking around in the dirt is relaxing and stress relieving at the same time. I think the trick is to find a balance.

    SvaraRadera
  12. Styrke kram till dig. Har själv varit sjukskriven en längre tid för just det samma. Då är det såååå viktigt att kunna gå ut och trädgårdera de dagarna man orkar. Kram /Gela

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for Blogger...