Vi har varit några dagar hos mina föräldrar på Österlen.
I deras trädgård blommar rosorna. De väller fram. Tävlar om vem som är vackrast, mest förförisk och har den underbaraste doften.
Ropar. Viskar. Lockar.
Se mig. Älska mig.
Marken under dem fylls av vissna blad som är minst lika vackra. Kanske vackrare?
Påminner oss om allts förgänglighet.
I förrådet hittar jag en låda fylld med pappas samling av drivved. I en av de mjuka träbitarna finns ett litet hål. Som gjort för ett snöre att kika genom.
En garnrulle, några rosor och en hålig träbit.
Så olika men sjunger ändå så fint tillsammans.
Hälsar Åsa
Vackert Åsa, både texten och bilderna. Vilken lycka att komma till Österlen.
SvaraRaderaKram
Österlen är underbart!! Låter fantastiskt, man blir grön av avund när man ser skillnaden på växtligheten i de olika zonerna.
SvaraRaderaDet behövs inte mycket och ändå är det så mycket.
SvaraRaderaOch så gäller det ju att se det förståss. Inte alla som gör det tyvärr....
Kramar :)
Så vackra bilder! Blir alldeles lycklig när jag ser färgerna och arrangemanget. Har skrivit det förut och jag skriver det igen, tycker så mycket om ditt bildspråk.
SvaraRaderaHa det bäst!
Kram Hélena
Vi åkte genom Kivik i går. Var i Brantevik hela dagen. Kameran jobbade hårt och även där finns mängder med vackra rosor och även stockrosor.
SvaraRaderaKram
Vackert, Åsa. Ja, Österlen är verkligen något speciellt och unikt. Hoppas att solen skiner på er såvida den inte har lämnat er för oss här på andra sidan;-).
SvaraRaderaKram
Vilken ljuvlig och inspirerande blogg. Hit kommer jag åter. Vänligen J
SvaraRadera