Så var det - så blev det

Årets stora projekt har varit växthuset och köksträdgården. Ett projekt som fortfarande pågår och som vi kommer att fortsätta med även nästa säsong. Det hela blev både mycket större och tog längre tid än vi nog hade tänkt från början. En ny del av trädgården har öppnat upp sig. En del vi aldrig utnyttjade tidigare men som nu har blivit ett eget rum på ca 100 kvm. Att behöva sätta upp ett stängsel var jag egentligen emot i början. Behöver vi verkligen? Jag var rädd att det skulle se alldeles för intryckt ut bakom det höga. Dolt bakom en mur. Men med tanke på alla rådjur var detta en nödvändighet och det blev mycket bättre än vad jag hade tänkt mig. Man tänker faktiskt inte så mycket på staketet vilket delvis döljs bakom solrosor, dahlior och luktärtor. Ingången till köksträdgården består för närvarande väldigt provisoriskt av en nätdörr som vi böjt till. Hur den riktiga dörren ska se ut funderar vi vidare på i vinter

Gräsmattan som finns kvar framför växthuset ska bort och ersättas av antingen småsten eller barkflis. Den skuggiga hörnan in mot skogen har vi än så länge täckt med presenning för att hålla undan ogräs/gräs. Här kommer det att bli en skuggplantering så småningom.

Köksträdgården och växthuset har blivit en energigivande oas där det i år blommar ringblommor, stockrosor, solrosor, dahlior, luktärtor, zinnior tillsammans med bärbuskar, potatis, sockerärtor, sallad, rabarber m.m.  Här står även äppelträdet, ett Aroma,  som T fick vid sin namgivning. I växthuset har jag skördat tomater, paprika och chili.

Jag är barnsligt förtjust i före/efter bilder och har försökt dokumentera projektet under tiden det vuxit fram. Tänkt så fort man glömmer. Just nu känns det som om växthuset och köksträdgården alltid funnits där. Det är deras plats helt enkelt!

Hela familjen är riktigt nöjd med den nya hörnan - även storebror och lillebror som först var helt emot att vi skulle inkräkta på deras fotbollsplan (den sluttande). Nu är de gärna med och odlar, skördar och myser i lilla växthuset. Gräsmatta finns det fortfarande kvar att spela boll på...än så länge i alla fall ;-)

Hälsar Åsa