Månadsbild

September månad börjar på allra bästa sätt med en härligt solig dag. Det är ju så här det ska vara! Det här gillas! Humöret åker raskt uppåt och man går med lättare steg framåt. Bjud gärna på fler av dessa dagar...det kommer inte att bli så svårt att slå augusti när det gäller antal soltimmar i alla fall!

I trädgården är det väldigt grönt till följd av allt regnande. Lite rosa klickar hittas dock; höstanemon, kärleksört, solhatt och någon enstaka flox.

En annan blogg som också visar månadsbilder är Timjan & Akleja. Kika gärna in vetja!

***

Det var ingen som nappade på min vattenerbjudande i gårdagens inlägg. Jag undrar varför ;-)

Slutligen idag vill jag hälsa mina nya läsare välkomna hit. Det är ju så vansinnigt trevligt att ni finns och vill stanna till här hos mig på Höjden en liten stund.

Hälsar Åsa

Vattenerbjudande!

Vatten! Vatten! Här var det VATTEN!

Prima vatten! Direkt från himlen. Får det kanske vara en liten slurk?

Uppfriskande, rent vatten...

Bästa vattnet i stan till extra bra pris just IDAG!

Inte det? Ni har fått nog. Inte ens en liten droppe till? Nähä......2 droppar till priset av en??? 

Inte det heller.... Då tackar jag för mig.

Hälsar Åsa

Måndagsmusik

Vissa dagar blir det inte så mycket trädgård. Inte ens ett snabbt "hej"...

...tur att det finns musik då!

Lyssnar på...
...eller är rättare sagt helt betagen av låtskriverskan och pianisten Edda Magnasons röst och musik. Den liknar inget annat. Plötsliga och överraskande svängar i stil, tempi och känslouttryck. Ju mer jag lyssnar ju mer förtjust blir jag. Mer, mer, mer...

Hälsar Åsa

När A blev B men ändå slutade med A!

Vad menar hon NU då, kanske ni undrar???

Vår plan, eller i alla fall vår förhoppning, var att det skulle vara uppehållsväder när vi skulle ta oss en tur till Helsingborg och besöka Trädgårdsfesten på Sofiero som ligger ca 1 timmes bilväg från oss. Så långt, så väl för solen sken faktiskt när vi åkte hemifrån men sen blev det bara mörkare och mörkare. Och MÖRKARE. Regnet skvalade ner blandat med åskdunder när vi väl kom fram. Vi gled förbi entrén till Sofiero i bilen men det kändes faktiskt inte särskilt lockande att traska omkring där just då.

Med tanke på att vi väldig sällan är i Helsingborg så blev plan B att vi i stället körde in till centrum. Vi kryssade mellan regndropparna och med kurrande magar hittade vi en supermysig fik, Ebbas Fik, som helt gick i 50-tals stil. Mätta och belåtna körde vi vidare till två regnsäkra giganter, Väla center och IKEA, När vi trötta kom därifrån så hade regnet faktiskt upphört. TJOHO!!! Mot Sofiero - IGEN...

Sofierobesöket var väldigt lyckat med många utställare, växtförsäljare, visningsmontrar och inte minst vackra omgivningar. Men, och detta var ett stort MEN!!! Till följd av allt regn så var gräsmattorna mer eller mindre förvandlade till leråkrar och detta var vi inte direkt rustade för dvs vi hade inte gummistövlar som så många andra... Vissa besökare gick t.o.m omkring barfota för att rädda skorna. Barnen var barfota i sina sandaler och jag tror ni själva kan bilda er en uppfattning om hur 2 barn ser ut efter några timmars lerplaskande :-)

En av Sofieros utställningar är Coctail Couture. Coctailklänningar gjorda i lergods av Agneta Spånberg. Mycket läckert!

En härlig Helsingborgsdag...men nu på kvällen kände jag mig så ruggig att jag letade upp mina raggsockar. Är det augusti - ELLER???

Hälsar Åsa

P.S Ska ni till Sofiero i morgon så packa med er gummistövlar. Ett hett tips från en säker källa ;-)

Kärleken till kärleksörten

Jag hyser en alldeles speciell förkärlek till kärleksörten. Min förtjusning började när jag bodde i lägenhet i stan och ofta fick en bukett av dessa av min mamma så här på höstkanten. De stod så länge och var fina och gav mig lite grönska i asfaltsdjungeln!

Kärleksörten tillhör släktet Sedum, fetblad, och är en lättodlad höstblommande perenn. De tål torka och kan odlas i rabatt, stenparti eller mur. Lite rolig kuriosa är att dess rotknölar innehåller 10 % kolhydrater och har en nötliknande smak. De kan ätas råa men bör kokas i 15 minuter- Nyutslagna blad är en bra källa till vitamin C och kan ätas färska. Kärleksört betraktas som en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation. Ny info för mig - tänk vad man kan få reda på när man söker på internet!!!

Jag har dem i olika konstellationer här i trädgården. En av de mest lyckade är den tillsammans med höstanemon och rosen "The fairy". Även väldigt fin tillsammans med rödbladig alunrot.

***

Kommer ni ihåg killen som skulle åka skateboard från Malmö till Stockholm? Jag kan nu meddela att han nu, 4 veckor senare, har nått sitt mål. Det är ju verkligen en bedrift och särskilt med tanke på det dåliga skick han var i när han gjorde ett stopp hos oss bara några dagar efter avfärd. Då trodde jag verkligen inte att han ens skulle komma utanför kommungränsen. Jag undrar dock om han kommer att ställa sig på skateboarden på ett tag nu ;-)

***

Och tror ni inte att ens modershjärta smälter när snart 7-åriga sonen glatt utbrister: "HURRA! Idag börjar Trädgårdsfredag! Jag ÄLSKAR Trädgårdsfredag!". Gulle! Sen satt han och jag och tittade på programmet tillsammans och han gav små kommentarer om hur mycket det hade växt i trädgården och hur fint det var. Mysigt! Efteråt somnade han gott.

Dax att sova för mig också - i morgon bär det av till Helsingborg och väderprognosen ser solig och varm ut. Tjohej!!!

Åsa

B som i bolltistel

Bolltistel är en annan perenn som jag fick precis när vi flyttade hit. Hade ingen aning om var jag skulle ha dem då så de hamnade i en "tillfällig" rabatt längst upp i trädgården. Där har de trivts riktigt bra men jag har nu, så här 3 år senare, hittat en fin ny plats. Jag grävde upp halva bolltistelbeståndet och lät resten stå kvar. Vet ju aldrig hur de kommer att trivas på nya stället. Jag gillar verkligen deras siluett och de blågrå bollarna.

Blå bolltistel, Ecinops Bannaticus. Echinops kommer av grekiskans, ekhinos, igelkott och, ops, utseende. Bolltisteln ser ju faktiskt lite ut som en hoprullad igelkott (fast blå!!). Bannaticus berättar att växten är från Banat i Ungern. Här i Sverige har den odlats sen 1600-talet.

Bolltisteln är en reslig och kraftig perenn med tistellikt växtsätt som gillar att stå i full sol. Den blir ca 100-120 cm hög. De mörkgröna bladen är stora, parflikiga och torniga med luden undersida. Stjälkarna är grova och vithåriga så att de ser silvriga ut. De bollliknande blomställningarna är först silverskimrande och blir sen lilablå. Bin, humlor och fjärilar dras till bolltistlar. Bolltistlar självsår sig lätt.

Bolltistlarna är även vackra som torkade så ut och klipp ner några om du har!

***

I helgen är det trädgårdsfest på Sofiero i Helsingborg. Jag tänkte ta mig en tur dit på lördag, själv eller med hela familjen (får i så fall ha en plan B för barn som tröttnar!!!). Har aldrig varit på vare sig trädgårdsfesten eller Sofiero innan så jag ser ju mycket fram emot detta. Är det fler av er som ska dit?

Tack för era kommentarer igår på mitt inlägg om svårigheten med att hitta balans mellan jobb och vardag. Det är verkligen ingen lätt ekvation att få ihop och är ett av de återkommande ämnena som diskuteras med mina nära. Ni kommer säkert höra mer från mig i denna fråga...

Hälsar Åsa

När vardagen knackar på

Jag hade verkligen en skön mjukstart på jobbet efter ledigheten men denna veckan har det kommit igång ordentligt och vardagen gör sig rejält påmind i form av den stora tröttheten. Tid, ork och lust till de viktiga stunderna och tingen som förgyller dagarna känns så långt borta. Det brukar bli bättre efter ett tag men det där med att hitta balans i livet är inte lätt. Lagom mycket jobb så det finns kraft (och en någorlunda trevlig person) över för fina familjen och lite till mig själv. Hur gör ni???

Dessutom känns det som om myggorna har tagit över trädgården och jag klarar inte av fler myggbett just nu *klia, klia, klia*

Små solar lyser i alla fall mot mig...

En trött hälsning från

Åsa