valborgsklättring

jag klättrar upp i blodboken
lillebror sitter redan där och dinglar med benen
så det gör jag med
barnen kallar detta trädet för sitt utkikstorn
de brukar klättra upp hit och spana när vi väntar besök
när de rödbruna löven slagit ut är man lite lagom gömd här uppe i kronan
och så står ju trädet på en höjd så det är ju verkligen en perfekt plats att spana från
lite lagom hemligt
storebror som älskar att klättra är högt uppe på nolltid
högre än vad jag skulle önska ibland
men han har alltid varit sådan
en klättrare
vi har enats att det är bäst att låta honom få klättra
istället för att bara säga nej och stopp och hjälp
(under uppsikt och rimliga gränser naturligtvis)
vill han upp måste han ju få chans att öva sig, eller hur?
nu sitter jag och lillebror här
på en mer beskedlig nivå
kikar upp
kikar ner
vinden blåser kall
i kväll tänder vi valborgsbrasor
så i morgon är banne mig våren här på riktigt

hälsar åsa


I climb up the copper beech
my youngest son is already there dangling his legs
so do I
my children call this tree for there lookout tower
they usually climb up here when we expect company
when the leaves have sprung it´s a perfect hidingplace as well
my oldest son who loves to climb is high up in no time
higher than I would like sometimes
but he has always been like that
a climber
we have agreed that it´s best to let him climb
instead of just saying no and stop and help
(under supervision and reasonable limits, of course)
if he wants up he must have a chance to practice, right?
now me and the youngest are here
at a more modest level
peeks up
peer down
the wind blows cold
tonight we light bonfires (in Sweden we call this day Valborgsmässoafton)
so tomorrow spring is here for real, right?