sakta tina upp

de ljuvligaste kameliknopparna hittade jag och camilla när vi besökte ulriksdals trädgård i kivik i söndags
nej, vi bröt inte av dem (knopparna alltså)
de låg där ensamma i snön på marken och huttrade
ropade på hjälp och värme
en ren räddningsaktion från vår sida
som små karameller i min hand höll de mig sedan sällskap när jag drack te i solen på trappen
första nyckelpigan kilade upp på min hand och sa hej
hon njöt säkert lika mycket som jag av vårvärmen
jag vet inte om ni känner likadant men jag har verkligen inte haft någon lust att planera för trädgården den senaste tiden, så fröer eller något liknande
det har känns så tröstlöst med all snö och kyla
som en evig vintertid
men nu - nu tänker jag att det är dags att förså luktärtorna, zinniorna och det andra
dahliorna
och så vill jag ut och gräva - nu. omedelbums
men det lär väl dröja ytterligare ett tag till innan det går
men ändå
det finns hopp...

hälsar åsa


me and camilla found the sweetest camelliabuds when we visited ulrikdals garden in Kivik on Sunday
no, we did not break them
they lay there alone in the snow on the ground shivering
shouted for help and warmth
a clean rescue from our side
like pink candy in my hand they kept me company when I was drinking tea in the sun on the stairs
a ladybug ran up on my hand and said hello
she surely enjoyed the springsun as much as me
I do not know if you feel the same way but I have not really had any desire to plan for the garden, plant seeds or something similar
it just felt so hopeless with all the snow and cold
but now - now I'm thinking that it might be time to poke down sweetpeas in pots
I can´t wait until I can dig in the garden
but that will have to wait another week or so
but
there is hope
finally