Vilken fantastisk dag det har varit. Det var utlovat regn men istället strålade solen från en klarblå himmel och temperaturen stod på ljummetgrader. Härligt. Jag var i Lund och passade på att ta en promenad i Botaniska Trädgården eftersom jag hade mina aningar...
...fluff, färg och primadonnor. Jodå. Jag blev inte besviken. Fluffet stod körsbärsträden för och färgen bjöd tulpanerna, narcisserna och alla de lysande gröna bladen på. Det magnifika? Magnoliorna så klart.
En hel gräsmatta med vivor var inte så illa det heller...
Hög på allt det fluffiga och färgsprakande stapplade jag vidare till universitetsplatsen för att beskåda primadonnornas primadonnor. Nämligen de ståtliga magnoliaträden framför universitetet.
Det var idag det hände och jag blir lika förvånad varje år. Ögonen såg det, öronen hörde det och näsan luktade det. Våren är här. Och det är så vackert, så vackert, så vackert...
Fluff, färg och primadonnor. Kan det bli bättre? Knappast så här en fredag i april.
***
Tack för era 1-års hälsningar. Idag är det första dagen på mitt andra bloggår och det firar jag tillsammans med Alicia Keyes.
Idag fyller Trädgården på
Höjden 1 år. Tänka sig att det var ett helt år sedan jag med darrande fingrar publicerade
mitt första inlägg som sedan blivit följt av ytterligare 221 stycken. Det sa bara "klick, klick, klick"! Jag hade, då för ett år sedan, under en tid följt ett antal trädgårdsbloggar och kände att det här med att blogga kanske kunde
vara något för mig. Det verkade vara ett sympatiskt sätt att i skrift och bild
få utlopp för mitt trädgårdsengagemang och dessutom kanske hitta andra med
samma intresse.
Trädgården här på Höjden
är vår första trädgård och som både nybliven hus- och trädgårdsägare för snart 4 år sedan kändes det
ganska överväldigande i början med otroligt mycket nytt att lära och ta in. Att ta över en gammal
trädgård, eller säkerligen att ta över vilken trädgård som helst när man är
nybörjare, väcker många frågor och funderingar om skötsel, växter osv. Vi lär oss ständigt nya saker om trädgården och hittar fortfarande växter som legat gömda under förvuxet gräs och snår. Det är en ständig skattjakt!
Vår äldsta pojke, S, var 4 år när vi
flyttade hit och hela den första tiden var han i ett ständigt lyckorus där han allt som oftast gav sig ut i trädgården bara för att springa
runt, runt, runt - bara för att han kunde och det var så enkelt att göra. Det var ju bara
att öppna ytterdörren och ge sig ut när han ville utan förmaningar om bilar och övergångsställen, om hissar som kunde stanna, att inte skrika i trappuppgången, gör inte si, gör inte så :-) Vilken frihetskänsla - för både stor och liten (och nog hade vi vuxna också den där sprittande känslan i oss även om vi kanske inte toksprang lika mycket. Eller - jo, det gjorde vi nog allt. På vårt sätt).
När jag startade bloggen trodde jag aldrig att jag skulle bli så uppfylld av det som jag faktiskt har
blivit. Att både själv blogga och att läsa andras bloggar har blivit till en del av min vardag. Via bloggen har jag ju hittat ER som är så trevliga, kunniga, ödmjuka, kloka
och intressanta och som så frikostigt delar med er av inspiration och kunskap. Bloggvärlden är verkligen en enormt kreativ smältdegel. Även om de flesta av oss inte har träffats i verkliga livet så är ni alla en
del av min bloggvärld med era bilder, funderingar och ord. Att jag dessutom skulle finna en riktigt fin vän hade jag aldrig ens vågat drömma om. Men så är det :-)
Trädgården på Höjden är
framför allt en blogg om trädgård men eftersom musiken uppfyller större delen av mitt liv
så finns den också med på ett hörn. Det går liksom inte att låta bli. På senare tid har jag ägnat allt mer tid åt fotografering. Fotostudion på Höjden har stundtals haft riktigt bråda dagar!!! Att jag skulle bli så uppslukad av just fotografering hade jag inte riktigt
räknat med från början även om jag alltid tyckt det varit kul att ta bilder. Jag har med kamerans hjälp funnit en ny kreativ väg
som är otroligt spännande och inspirerande att utforska. För mig hör allt detta ihop
och blir till livet här på Höjden.
Jag startade
bloggen i eget syfte att få skriva av mig om mina trädgårdfunderingar och trädgårdsupptäckter och som ett forum att dokumentera vad som händer under
ett trädgårdsår här på Höjden. Jag hade då inga större funderingar på det där med läsare och följare till bloggen. Det var mina föräldrar, syskon och sambo som kikade in - och det var "gott nock"! Så här ett år senare måste jag säga att det är så otroligt roligt
att det är så många som faktiskt har hittat hit till Trädgården på Höjden. Att dessutom få respons på
det jag skriver och fotograferar är en enorm kick och jag blir alltid lika glad
och varm i hjärtat när ni tar er tid och lämnar ett litet avtryck i kommentarsfältet. Ni är bäst!!!
En av mina
trädgårdsdrömmar är att ligga och gunga i en hängmatta i skuggan av ett träd en
varm sommardag. Kanske läsa en bok. Kanske inte. Kanske bara sluta ögonen och
vaggas av vinden och lyssna på världen runt omkring mig.
Är detta är en dröm för
dig också?
I så fall har du nu möjlighet
att komma ett steg närmare denna eftersom jag tänkte fira 1-årsdagen med en
utlottning av just en (1) hängmatta (den varma sommardagen, trädet och skuggan får du
ordna själv ;-))
Vill du vara med i
utlottningen av hängmattan gör du så här (OBS: Hängmattan ser inte exakt ut som
den på bilden. Den är randig men har andra färger. Måtten är 80x200 cm):
1 lott:
Lämna en kommentar på det här inlägget
2 lotter:
Lämna en kommentar och länka från din egen blogg med bilden ovan
3 lotter:
Kommentera, länka och bli en följare av min blogg. Om du redan är följare så räknas det naturligtvis som en lott.
Även om du inte har en egen blogg kan du medverka i utlottningen.
Skriv i din kommentar hur många lotter du tar. Utlottningen håller på t.o.m den 11 maj. Lycka till!
Hälsar den kalasfirande bloggmamman Åsa
P.S
Eftersom allt verkar hända på en enda gång denna våren (är det någon som hört talas om ketchupeffekten kanske???) så kan jag ju inte låta bli att fortsätta med min musikaliska New York uppladdning. Idag tar jag hjälp av min vän Ryan Adams (!) som hälsar att ni bör höja volymen lite extra när ni lyssnar på hans låt. Videon är inspelad med New Yorks skyline i bakgrunden som för den uppmärksamme även inkluderar Twin Towers. Videon är inspelad den 7 september 2001. Vad som hände några dagar därefter känner vi ju alla till.
Hur som helst är det en fantastisk låt så ta nu och skruva upp volymen lite extra...det ska jag :-)
Våren som inte kan bestämma sig. Eller så är det kanske bara så här april ska vara helt enkelt? Sol. Regn. Handskar på. Handskar av. Extra kofta på. Extra kofta av. Solvarma kinder. Frusna tår.
I vilket fall fyller jag min tekopp med lite vårfint och slurpar i mig med största välbehag.
***
Tillsammans med Elle och Louis längtar jag vidare...
När M och barnen städade i vårt lilla förråd så kom det fram en hel hög med använda trädgårdshandskar (mina!!!). De är slitna och håliga men kommer ändå till användning när inga hela går att frambringa eftersom jag då kombinerar de som är minst söndriga med varandra ;-) När jag tittar på min lilla trädgårdshandsksamling (!) så funderar jag på det där med händer och framför allt då på trädgårdshänder. Trädgårdshänder som planterar, gräver, rensar, lyfter, vattnar, plockar bär och frukt och så mycket, mycket mer. Trädgårdshandskar i all ära men visst är det härligt att känna jorden mellan fingrarna ibland också, eller hur?
När jag tittar på mina egna händer ser jag tydliga spår av mitt dagliga trädgårderande. Naglarna är nedklippta och oavsett hur mycket jag tvättar och skrubbar fingrarna så finns det alltid någon liten jordsmula kvar någonstans som avslöjar vad mina händer varit någonstans :-)
Året med trädgårdshänderna börjar nu på våren då vi med våra trädgårdslängtande fingrar äntligen får dyka ner i jorden och sätta igång med att så fröer, plantera, rensa ogräs, gräva m.m. Händerna går snabbt in i sitt trädgårdsaktiga tillstånd med jordiga naglar och valkar vilket sedan eskalerar fram tills vintern tar vid och vi är mer inomhus än utomhus. Då börjar vi sakteliga jobbet med att skrubba bort den näst intill ingrodda trädgårdssmutsen. Efter ett tag när naglarna börjat återhämta sig, jorden försvunnit från händerna och de har fått tillbaka sin ursprungliga färg ;-) kan det hända att vi vågar smycka någon av fingrarna med en vacker ring. Till nyår när händerna är som renast, lenast och finast kanske även lite nagellack får pryda de numera synnerligen välmående naglarna. Händerna har det lugnt och skönt, bläddrar så försiktigt i trädgårdsböcker och myser i tjocka, fluffiga vintervantar. Dock dröjer det inte länge innan det sakta kommer krypande igen. Det börjar i huvudet, fortsätter ner i armarna och forsar till slut ut i fingrarna. Trädgårdslängtan. Det planeras och skissas men kliar också så ofantligt mycket i de rena och mjuka trädgårdshänderna som nu börjar bli riktigt rastlösa. "Jord, smuts, mylla", tycks de ropa. En solig dag när det kliar som allra värst DÅ är våren äntligen här igen och trädgårdshänderna dyker längtansfullt ner i jorden. De sprätter vilt omkring sig och blir sig inte lika igen förrän vintern åter yr fram...
***
Idag är det jag och Simon and Garfunken och den här godingen från deras livekonsert i Central Park 1981. Lyssna noga på publikens jubel när Art Garfunkel sjunger textraden "Looking down on Central Park". Gåshud.
Hälsar Åsa ... som har magen full av pannkakor. Det är ju tisdag. Same procedure as e v e r y tuesday.
Hur gick det då med växthusbygget idag?
Vi hann bära en hel massa tunga hinkar med sättsand som ska ligga under markstenarna i växthuset och även få ner potatisarna i jorden men sen brakade det dåliga vädret loss och det har mest regnat hela dagen lång. Så det bidde inget växthusbygge idag heller. Vi fick istället tid att röja undan inomhus i det rådande byggkaoset som nu har blivit liiiite mindre byggkaosigt (!). Årets första rabarber skördades och blev till Paolos rabarberkaka som jag lade ut receptet på tidigare i veckan. Jag lade till lite hallon och det blev riktigt smaskigt minsann. Mascarponekrämen till var en riktig höjdare.
Jag har tagit en bild över hur projektet med växthuset/köksträdgården ser ut just nu. Den röda markeringen visar ungefär var vi kommer att ha rådjursinhägnaden. Grunden till växthuset ser ni i det vänstra hörnet. Gräset ska täckas över med markduk och ovanpå det blir det barkflis. Det lär bli en del rabatter längs med stängslet också där jag tänkte mig att det ska få växa solrosor, bönor, luktärtor och annat. Några dahlior kanske också hittar hit. Det finns redan svarta och röda vinbär och jag har kompletterat med röda och gröna krusbär samt 2 buskar med amerikanska blåbär som väntar på att bli planterade. De stackars äppelträden bara längtar efter att få slippa sitt blåa nät som vi varit tvungna att ha på eftersom rådjuren nästan mumsade sönder dem när de var nyplanterade.
Hela området för köksträdgården är på ca 100 m2 så jag kan väl kort och gott säga att detta är årets stora projekt i trädgården. Kanske blir det här inne jag tillbringar mina sommardagar med att sitta och prata med grönsakerna, mumsa bär och lukta på blommorna!!!
Jag avslutar med ett av de vackraste cellostycken jag vet nämligen cellokonserten i e-moll av Edward Elgar. Det är så sanslöst vackert och bör lyssnas på på riktigt hög volym. Den passar väldigt bra in just idag tycker jag...
En av de fina sakerna med att bo på Höjden är just att det är en höjd. För mig som är uppvuxen i den sydligaste, och platta, delen av Skåne är det exotiskt värre det där med nivåskillnader. För M som är från Götelaborg är det kanske inte riktigt lika revolutionerande. Men ändå. Vi gillar att huset och trädgården ligger där upp på lilla Höjden.
En av de saker som kanske är lite jobbigt med att bo på Höjden är just att det är en höjd. Det är alltid en del trappsteg som det ska knatas upp för och just nu när det råder byggexplosion här hemma med både badrumsrenovering och köksträdgårdsfixande blir vi extra påminda om de där höjdskillnaderna. Det blir en hel del ojande med allt nytt som ska upp och det gamla som ska ner. Inte för att tala om de 20-talet säckar med jord och gödsel som först ska släpas upp för entrétrapporna för att sedan bäras till baksidan av huset där det väntar ytterligare trappsteg. Efter det ska de upp för den sista sluttande gången för att slutligen landa vid den blivande köksträdgården. Längst upp och längst bak. Om man nu ska beklaga sig lite över den där Höjden så är det väl just i dessa stunder vi gör det. Men annars är det fina fisken mest hela tiden. Nästan.
Med växthusbygget går det framåt. Pappa och M har jobbat på med att göra klart grunden idag medan jag kämpade med jordsäckar och T hade något eget litet byggprojekt som innefattade en hel massa gummiband, gamla blompinnar, träbitar och lilla sågen. Det tar allt sin lilla tid minsann men i morgon kan vi (ja, alltså inte jag som ni alla förstår) kanske hinna med att sätta upp själva växthuset. Kanske. Det råder lite olika meningar om hur lång tid tid det där ihopasättandet kommer att ta. Vissa tror knappt en timme. Andra en dag. Jag tror ingenting. Eller. Jo det gör jag visst m e n jag tänker inte ge mig in i den diskussionen utan satsa på att hålla mig långt ifrån den där växthusbyggbeskrivningen och istället pyssla med pallkragarna där det ska sättas potatis och sås de första av grönsakerna.
Nu har lördagskvällslugnet lagt sig och hela familjen sitter samlade runt stora bordet. Alla är djupt försjunka i sitt men ändå tillsammans. Det bästa av lördagsmys ackompagnerat av finaste Feist.
Välkommen vill jag även säga till mina nya följare. Ni har hamnat mitt i byggkaoset på Höjden. Hoppas ni kommer att trivas :-)
