Lördagen inleddes med ett yogapass (följt av grym träningsvärk idag. Vem har sagt att yoga inte är jobbigt?) för att följas upp av några härligt soliga timmar i trädgården och avslutas med trevligt besök av goda vännerna på kvällen. När jag satt där i solen mot den varma husväggen med min tekopp och blickade ut över höstträdgården infann sig en härlig känsla av lugn och välbefinnande.
Det kändes t.o.m så härligt att jag fick kraft att äntligen slutföra mitt murgröneprojekt. Jodå - det är sant! Det har varit på gång ganska länge men av någon anledning ständigt blivit uppskjutet. Men i mitt soliga, tevarma höstrus flöt det på av bara farten. Ogräset rensades bort, jag fyllde på med ny jord och murgrönan åkte ner i marken. Bara sådär!!! Sen fortsatte jag av bara farten att gräva vidare, flytta växter, rensa ogräs och lapa ännu mera höstsol. Ibland hittar man det där flytet eller kanske var det rent av en stund av trädgårdsflow , som Charlotta med bloggen Trädgårdsflow så fint kallar det, som infann sig? Trädgårdsruset och trädgårdsnjutningen då känslan av tid och rum upphör. Då det känns som om allt stämmer och faller på plats. Vad det än var så var det en härlig känsla.
Som jag tidigare berättat har jag ju målbilden klar om hur jag vill att mitt kommande murgrönehav ska bölja fram likt det jag såg i Ulla Molins trädgård i Höganäs i våras! Heltäckande gröna vågor. Jaja! Vi får väl se hur det blir med det men även om det bara skulle bli en bråkdel av Ulla Molins böljande hav så blir jag mer än nöjd!!! (Efter-bilderna är tagna i Ulla Molins trädgård.)
Efter att ha googlat runt i jakt på anvisningar på hur man gör ringblommesalva och efter tips från Laila med bloggen Fagerdala trädgård hamnade mina torkade ringblommeblad idag i en glasburk med olivolja. Den ska stå soligt/ljust i några veckor och gotta till sig. Under tiden ska jag försöka ta reda på var jag kan köpa bivax som man sedan ska blanda tillsammans med ringblommeoljan (efter att ha silat bort bladen). Den färdiga ringblommesalvan sägs vara bra mot tex nariga händer och eksem.
Jag avslutar kvällens inlägg med ytterligare musik av Ane Brun. Hon är bara så otroligt bra. Lyssna om ni vill. Här sjunger hon för ovanlighetens skull en av sina sånger på norska och det är bara såååå vackert. Som om tiden stod still och bara musiken fanns - just här och nu.
En kvällshälsning från Åsa
