jag tänker mycket på bloggen dessa dagar
på vad, för vem, hur och varför skriver jag?
jag vet att det bara är jag själv som styr över bloggen och jag känner verkligen inget tvång att jag måste eller borde
men jag vill gärna
vill fortsätta vilja
men under en längre tid nu har jag saknat något
saknat den där blogglusten jag hela tiden haft innan
jag vet att alla har sina svackor nu och då
jag har definitivt en stor nu
den första egentligen
men ändå har jag så mycket jag vill få ur mig
texter och bilder
för egentligen råder det ingen brist på inspiration
det är inte det
tvärtom
men jag tvekar
bromsar
väntar
funderar och väntar lite till
kanske är det för att instagram blivit en så stor ventil för mig
flödet som finns där
det direkta, bilderna
men också texterna
m e n
där finns ju inte ni
och jag håller den här bloggen väldigt kär
alla ni som finns här i detta rummet
tiden det tar att blogga
läsa era bloggar
jag gillar ju det där med tiden. också. att det tar tid
får ta tid
kanske är det bara så att det är något annat som stör nu
den där svackan
kanske behöver jag bara skriva av mig
inte fundera så mycket
bara göra
eller inte alls göra
så får det bli som det blir med det hela
kanske
nu vet ni
hälsar åsa
Bloggen är ju inte viktigare än livet och nu kanske det är så att livet och trädgården behöver så mycket tid att den inte hinns med? Så kan det vara ibland, inget fel i detta och bloggen finns ju kvar. Eller så kanske viljan att visa och ambitionerna är så stora att man liksom slår knut på sig själv? Själv har jag inte förstått tjusningen med instagram, jag tycker det går för fort. Oavsett hur du gör önskar jag dig en fortsatt fin sensommar och en härlig höst!
SvaraRaderaKram /Malin
Hej finaste! vi kanske är lite synkade du och jag (ler) funderar och svackar lite fortfarande. men har kommit fram till att den ju är för mig..fungerar som en dagbok liksom, och om ingen annan gillar så spelar det inte någon roll. men om någon gör så blir jag glad :) lite så är det för mig. och jag tycker om det här hos dig. en speciell plats i mitt hjärta verkligen. så naturligtvis skulle jag sakna. att känna efter..och att göra efter sitt hjärta är dock det viktigaste..
SvaraRaderamånga kramar Lycke
Var sak har sin tid och det gäller att hitta sin inspiration. Jag gillar verkligen din blogg. Stor kram!
SvaraRaderaHar inte jag kommenterat detta inlägget redan? Hur dåligt minne har jag?
SvaraRaderaEn svacka hamnar nog de flesta i då och då. Jag skulle sakna dig, dina ord och dina bilder mycket om du väljer att inte blogga mer. Hur du skriver väljer bara du själv. Var och en får hitta sin stil och ibland byter man stil av olika skäl.
Personligen tycker jag att INstagram blir lite mer opersonligt. Det är så himla enkelt att dubbelklicka på bilden man ser men vad ger det egentligen? I en blogg kan man förmedla så mycket mer. Så känner jag men så gillar jag ju det skrivna ordet i kombination med bilder. Dessutom gillar jag utbytet med andra människor, så som det blir i en blogg.
Kramar
Var det jag som skrev det här? Det kändes nästan så ;)
SvaraRaderaSå hej kompis, delar dina tankar. Ibland tänker jag: nu är jag klar. Det blir inte ett blogginlägg till.
Jag skulle sakna så mycket. Både att skriva och vara delaktig som aktiv bloggare.
Så från mig till dig....sluta inte! Hang in there. Vänta in lusten. Du behövs här.
KRAM!
Jag känner igen mig i det du skriver. Har också en period nu då det känns som jag upprepar mig, skriver samma ord, fotograferar samma saker. Det är lite trögare än det varit innan, då texterna bara bubblat fram. Jag funderar en del på fortsättningen, om det behöver utvecklas mer eller om det är okej precis som det är. Med lite upprepningar ibland. Jag tror som Lotta i inlägget ovan, att jag skulle sakna det alldeles för mycket om jag lade av. Du ska bara fortsätta om det känns rätt i magen, men jag hoppas att det är tillfälligt och att du kommer igen när höstfärgerna sprakar därute. Du har ju så mycket att berätta! Stor kram från mig
SvaraRaderaBloggsvackorna kommer och går tycker jag. Och orsakerna till den varierar i högsta grad och man funderar över bloggens fortsättande. Jag tror alla som bloggar upplever emellanåt att man upprepar sig på något sätt ibland. Men det är ju inte så konstigt egentligen och något som ger en slags befästande känsla som är trygghetsskapande. Vilket bara är positivt. Det som är viktigaste i grund och botten är man har kvar själva lusten. Den kan behöva få vila.
SvaraRaderaSå, sluta inte! Fortsätt i din takt och på ditt sätt! Säger som Hanna: Du har så mycket att berätta!
Kram
Charlotte
Lusten för bloggandet kommer och går. Det håller jag med dig om! Fast det är nog bra att man ibland stannar upp och funderar och grunnar på vad man vill fylla sin tid med. Det är ju bara en själv som bestämmer det. Ingen annan!
SvaraRaderaJag vill inte på något sätt stressa dig i "olusten" men jag skulle sakna dina bilder och dina ord.
Men det blir som det blir. Som alltid :)
Kram Tamara
Jag tycker det är bra och modigt att bromsa, vänta, fundera. Det är nåt på gång som man inte kan forcera. Jag tycker din blogg är helt speciell och ligger högt på min gilla-lista :-) så jag skulle sakna om den försvann. Men du gör rätt i att använda den bara för dig själv, det gör jag med min. Så inga ursäkter, du gör som du känner för!
SvaraRaderaKram!
Hej finaste Åsa!
SvaraRaderaÅh vad jag känner igen mig, men så är jag ju också expert på lååånga blogguppehåll..
Har ju börjat så smått igen, saknar alla som finns här och inte på instagram, även om jag har upptäckt att instagram är väldigt kul och jag hittar så många vackra bilder där.
Problemet med bloggandet för mig är att det tar så mycket tid, tid som måste tas från annat. Var dygnet några timmar längre skulle jag blogga frenetiskt, det tror jag.
Tiden går så fort och det är svårt att välja vart man ska finnas, ibland kan jag känna att det rycks och slits från många håll. Då tappar man lätt fokus på att man måste se till sig själv ibland för att må bra, och inte alltid finnas till hands för andra. Som fikat i kaffegropen..något jag verkligen velat hinna med i sommar och ändå står man nu här och det är höst och sommaren försvann i ett nafs..
Ha det bra fina du!
Kram!
förlåt att jag klampar in här, men annars kan jag inte lämna en kommentar.
RaderaVille bara säga TOTAL IGENKÄNNING! Insta är så kvickt, men jag tror också att jag gillar att det får ta tid...gillar när jag tar mig tid, får tänka lite och klura, men mest bara göra som du säger. Inte fundera så mycket på varför och för vem, bara för att man tycker det är kul helt enkelt. Å så är det ju det där med dialogen, bloggen blir liksom så levande med kommentarer osv och ofta räcker det med ett litet hej!
Hej! //Jennie
Många kloka ord har redan sagts i tidiare kommentarer och jag kan bara hålla med.
SvaraRaderaKänner också igen mig i det du beskriver och har haft långa uppehåll ibland. Men, så dök lusten upp igen. Just nu känner jag dock att jag upprepar mig och fotar samma saker om och om igen. Lite gnällig tycker jag nog också att jag är.
Gillar dig och din härliga blogg och hoppas att din lusta återvänder.
Kram,
Maria
kramar i brittsommarvärmen. saknar dig lite här måste jag erkänna(ler) men det är gott att göra som hjärtat säger. kanske jag skulle undersöka instagram. nån dag..med tid..***
SvaraRadera~Lycke
Finaste Åsa! Jag och många med mig verkar känna exakt likadant. Jag tror att iaf jag helt enkelt är trädgårdstrött efter den här underbara sommaren. Trädgårdstrött och bloggtrött. Jag har nog haft min tröttaste puckel och känner att blogglusten sakta håller på att ta över igen. För jag känner som du. Skulle sakna dig och alla de andra något alldeles fruktansvärt om ni försvann.
SvaraRaderaMassa varma energikramar!
Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Men ibland får liksom livet annat fokus, fast kreativiteten finns kvar. Jag har fotograferat mest och skrivit om helt andra saker men sen vips kan lusten komma tillbaks till bloggen igen. Det är väl så det måste vara ibland. Jag kommer nog tillbaks till era vackra moodboards sen också när jag känner mig redo för det :-)
SvaraRaderaKram! /Liv