nu. fånga.

jag sitter hemma och förbereder inför jobbet
när blicken sakta flyttar sig mot vasen med de snart utblommade tulpanerna
kvarlevor av kalasmånaden januari
den stannar där. blicken.
ser bladen som fallit ned på bordet
på blomhuvuden som nickar
färgen på mina strumpor. den gröna ballongen.
plötsligt finner jag mig själv med kameran i högsta hugg
börjar flytta runt på saker. staplar på varandra
ljuset. vinklar. provar mig fram
blir så glad när jag rycks med
att jag tillåter mig själv
det har inte alltid varit så
det fanns en tid då min kreativitet enbart gavs till andra
när jag sakta sinade inombords
nu vet jag bättre
och jag hinner med ändå
allt det där andra
eller så gör jag det en annan dag
det är helt ok det med
det som är nu kommer inte tillbaka igen
försöker tänka på det


hälsar åsa

i´m at home preparing things for work
when i find myself staring at the tulips
they´re about to fade
leaves are lying on the table
singing their final song
the colours of my socks. the green balloon.
suddenly i´m holding my camera
moving around stuff
is the light alright? angels?
it brings me such joy to go with the flow
just to do it
there was a time when my creativity was just for others
a time when i drained myself
now i know better
and there is time
for all the other things as well
if not - that´s ok too
i´ll manage
this moment won´t come back
i´m trying to keep that in mind