fredag 8 juni 2012

Klockorna



Jag kör bil och slår på radion. P1. Klockan är tolv och kyrkklockorna ringer. Stilla. Rytmiskt. Rofyllt. Jag höjer volymen och omsluts av den dova klangen.
Klockorna är en påminnelse om att det snart är dags att ta ett sista farväl. Farväl till ett liv.

"var kommer allt ifrån?", "var tar vi vägen när vi dör?", "hur gammal är man när man dör?". Lillebror frågar i mörkret. Kan inte somna. Jag försöker svara så gott jag kan. Jag skulle så gärna vilja ha svaren. Om hur det blir. Sen. När allt tar slut. Att han inte behöver vara rädd. Jag och pappa kommer alltid finnas här för honom och storebror. Alltid. För evigt. "jag vill inte dö, jag vill inte ligga i jorden, jag vill alltid vara en människa, du får inte dö före mig". Tårar faller på hans kind. Och min. Alltid vara tillsammans.

Klockorna ringer och det är snart dags att säga ett sista farväl.
Farväl till en mamma, farmor (mormor), svärmor.
Kärlek.

7 kommentarer:

  1. Väldigt vackert skrivet!

    SvaraRadera
  2. Håller med Anna, mycket vackert skrivet.

    Du får tala om att det tar inte slut, det fortsätter......så sa min mormor till mig en gång och det var inte religiöst utan bara så......och det har jag levt efter hela livet......

    Agneta kram

    SvaraRadera
  3. Hoppas att det blir en fin stund ändå mitt i allt det svåra och ledsna. Kärlek! Kram Hanna

    SvaraRadera
  4. Håller med de andra, fint skrivet. Jag tycker ocskå att det kan låta läskigt att bli nedgrävd i jorden.
    När min pappa och barnens morfar dog pratade vi mycket om det här och jag tror att det räckte så, det gjorde inget att vi inte hade svar på allt bara vi hade och har känslan att morfar ändå har det bra.

    SvaraRadera
  5. Vad fint och starkt.

    Åsa, jag tänker också på det här och man önskar det fanns bra svar.

    Varm kram

    SvaraRadera
  6. Så fint du har skrivit. Många varma kramar till dig/er.

    Barns frågor är ibland svåra men oftast räcker korta svar, där man inte gör det för invecklat. Man får också säga att man inte vet riktigt tycker jag.

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Jag har sagt det förut, men du skriver så vackert! Tårarna rinner..., igen... Tack för att jag fick avsluta den långa jobbiga men fina dagen tillsammans med dig:)
    kram // Linda

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for Blogger...