söndag 26 augusti 2012

Vilse


Jag läste en liten bok för barnen i kväll som heter "Vilse" av Kristina Westerlund och Sara Gimbergsson. Den handlade om en flicka som tappar bort sin familj i skogen. När hon inte orkar springa eller ropa efter dem mer så stannar hon utmattad vid en gran. Granen får en kram eftersom hon hört att granar visst kan trösta. Hon bygger ett litet bo under den tröstande granen där hon lägger sig för att vila. Innan dess hänger hon sin hårsnodd i en av granens grenar, lägger  små stenar som ett stopp på stigen och gör en pil av grenar för att de som letar efter henne säkert ska hitta henne när de går förbi.  Och så somnar hon.

Det var något med språket i boket som gick rakt in i lilla hjärtat. Fick mig att fundera på det där med att vara vilse. Liten som stor. Att söka. Hjärtat som oroligt slår. Försiktiga steg. När man inte vet om man ska hitta ut. Hitta rätt. Komma fram.

"Hon springer och springer...
Men hjärtat blir bara större och större och snart så går det sönder
Då måste man stanna.
Man måste få stopp på sig och tänka att nu är det bäst att lugna ner sig."


Eller kanske bara ren och skär söndagsblues...
Hälsar Åsa

7 kommentarer:

  1. ... och rakt in i mitt hjärta gick dina ord<3
    kram//Linda

    SvaraRadera
  2. Fint inlägg! Vi läser mycket för barnbarnen och köper alltid böcker som presenter men den här boken har vi inte upptäckt. Vär minsta är nu drygt 3,5 år - kanske något för henne?

    SvaraRadera
  3. Ja! Rakt in Åsa...som alltid!

    Ha en fin börja på veckan

    Kram

    SvaraRadera
  4. Oj, så fin!
    Var har du hittat den?
    Är det kanske civilförsvarsförbundet som givit ut den? De har jättebra "utbildningar" för barn om att "hitta vilse".
    Ulrika

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag lånade den på biblioteket på barnavdelningen.
      Hälsar Åsa

      Radera
  5. Precis så. Stanna och tänka till. Inte irra vidare!

    Kramar från Barbro

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for Blogger...