Nytt ljus

Nytt ljus på himlen.
Januariljus med hopp om våren. En strålkastare som försiktigt lyser upp och värmer. 
Nytt ljus i min vardag då jag från och med i morgon kommer att vara föräldraledig två dagar i veckan. Ett ljus som kommer att lysa med mig in i våren och ända fram till sommaren. Ljus tillsammans med mina barn.
Inte illa.
Inte illa alls.

Hälsar Åsa

Boktips: Vintage Flowers

En otroligt vacker bok jag vill tipsa om är "Vintage flowers" av Vic Brotherson med foto av Catherine Gratwicke. Vic Brotherson är florist med egen butik i London, "Scarlet & Violet".  I hennes hem och butik trängs flertalet gamla vaser, hinkar, skålar, bringare och annat som hon använder i det ena fantastiska blomsterarrangemanget efter det andra av vilka vi som läsare får ta del av några stycken. Effekten av att te x ställa en hel massa rosor i likadana gamla vaser/parfymflaskor är riktigt häftig. Här pratar vi inte less is more utan more IS MORE!!!

Denna färgsprakande bok är precis vad jag behöver i denna gråmulna tid. En riktig energi- och inspirationskick. Bilderna är för mig den allra största behållningen men det ges även tips om hur man binder buketter, kransar, hur man kan använda hönsnät i blomsteruppsättningar m.m. 

***

Tack för era tips och heja-på-rop angående mina kommande nybörjarodlingar. Jag säger bara armeringsjärn! Det verkar ju vara trädgårdsfantastens bästa vän både vad gäller att hålla bambi borta, som växtstöd, rumsavdelare... Jag blir glad bara jag tänker på det.

Hej också till mina nya läsare. Kul att ha er här!

Annars så "firar" jag första dagen på jobbet efter jullovet med att dra igång en ordentlig dunderförkylning. Snörvel, host och lite jämmer på det. Ska nog ta och drömma mig bort i armeringsjärnens värld lite till innan jag tar dagens sista dos av nässpray och somnar ;-)

Hälsar Åsa

Grönsaksagenter

Jag tänkte prova att odla några grönsaker och rotfrukter för första gången i år. Inga mängder men väl ett prov på om det kan fungera. Fröer till rödbeta, rädisa, mangold, morot och sockerärt är inhandlade och ligger här hemma och väntar. Jag är även sugen på att prova att odla potatis. Jag har sett att det ska fungera bra att odla i hinkar om det inte är några större mängder man är ute efter. Mobilt trädgårdsland - perfekt! Något trädgårdsland för den övriga sådden finns ännu inte men jag tänkte ha odlingarna i pallkragar där jag även kan plantera krasse och ringblommor. Exakt var de ska stå får jag fundera lite på men det löser sig allt.

Det som dock vållar lite mer bekymmer är det här med rådjuren. Jag vill inte odla grönsaker till något hejdundrande rådjurskalas utan tänker helt själviskt att de ska vara till mig och familjen. Om det nu ens blir något av det. Men de finns ju där ute. Rådjuren. De smyger omkring och tassar bakom träden och spanar in om det finns något att mumsa på i våra trädgårdar. Det skulle inte förvåna mig om de har små signaler som de skickar till varandra. Ett hemligt rådjursspråk där de utbyter info till varandra typ: "hon på Höjden planerar en köksträdgård till sommaren 2012. Kan vi inkalla förstärkning till det? KOM!" Jag paranoid?! Inte alls. Men visst hade det varit trevligt att få njuta av eventuella rödbetor och mangold själv och inte bli snuvad på härligheten av glufsande bambimunnar.

Jag tänker på barnboksförfattaren Pija Lindenbaum som skrivit och illustrerat de underbara böckerna om Gittan; "Gittan och gråvargarna", "Gittan och fårskallarna" och "Gittan och älgbrorsorna". Gittan försöker lära gråvargarna att leka efter att hon har kommit bort från dagisets skogsutflykt, Fårskallarna är ett gäng oklippta får som äter plåster och står och svettas i solen på någon semesterö, Älgbrorsorna är 3 busiga älgar som klampar in och busar och stökar till det hemma hos Gittan och inte alls leker på det sätt som Gittan tycker att brorsor borde göra. Kanske kunde det bli ytterligare en bok där Gittan träffar de hemliga rådjursagenterna som lägger upp strategier för att mumsa upp villaområdets grönsaksodlingar och pratar hemligt rådjursspråk?! Vad tror ni om det??!

Hälsar Åsa

Blooming Friday

Höstanemonerna fick jag av en kär vän till familjen precis när vi flyttade hit till Höjden och vi stod här med darrande ben och visste varken ut eller in, hit eller dit, upp eller ner med trädgård och hus. Vännen finns inte med oss längre men hennes minne lever dock vidare med höstanemonerna som frodades så hemma i hennes egen trädgård. Jag önskar att de vill göra det samma här för jag älskar verkligen de skira, ljusrosa blommorna och de vackra små bollika fröställningarna.

Veckans tema på Blooming Friday är Minnessaker. Kika in hos Katarina med bloggen Roses and Stuff för att se alla andra fina bidrag.

Hälsar Åsa

Lite småkär...

Jag har blivit småkär i några blommor som jag sett på bild och som jag beställt fröer till och som jag sedan ska plantera någonstans i min trädgård där jag hoppas att de ska blomma och som jag hoppas är lika ljuvliga som när jag såg dem på bild. OM de nu kommer att blomma när jag planterat fröerna någonstans i trädgården efter att jag fått fröerna jag beställt efter att jag blivit lite småkär i blommorna som jag sett på bild!!! Hänger ni med?

Bilderna är lånade från Fröer.nu (Whirligig Fun & Pepparmint Stick) och från Impecta (Old Scabiosa)


Visst är de söta?

Hälsar Åsa

Att trädgårdera

Tomten kom med en hel del nya trädgårdsböcker till mig. Härligt att få öppna nya böcker fyllda med vackra, inspirerande bilder och få lära sig nytt och mer. Jag skulle vilja tipsa om flera av dem för er och börjar med  "Om lusten att trädgårdera" av Henrik Valentin som är en krönikesamling med olika trädgårdsrelaterade ämnen som te x "Modet att kasta en ros", "Fula blommor och vackra ogräs" och "Får en trädgård vara rolig?". Texterna är lättlästa och skrivna med stor kärlek till trädgården. Henrik Valentin undrar varför vi ska kalla något som så många av oss finner så mycket glädje och njutning i för arbete? Att använda ordet trädgårdera speglar bättre den lustfyllda sysselsättning som vi trädgårdsälskare finner i att vara ute i trädgården och påta, gräva och plantera.

Min egen trädgårdsförälskelse är fortfarande ganska ung. När vi flyttade till huset på Höjden för 3 1/2 år sedan fanns det ett intresse för trädgård mycket tack vare mina trädgårdsintresserade föräldrar men någon egen erfarenhet av att ta hand om en trädgård fanns inte efter alla år i lägenhet i stan. Det var med stor tillförsikt och trevande, försiktiga händer vi kände in allt det nya med både trädgård och hus. Till en början handlade det helt enkelt om att försöka få grepp om så grundläggande (och tråkiga) saker som hur ofta man behöver klippa gräset osv ;-)

Det riktiga intresset för trädgården vaknade egentligen inte till liv hos mig på riktigt förrän allt annat slocknade. För ca två år sedan sa min kropp ifrån. "STOPP. Inte mer. Nu måste du STANNA upp. Du orkar inte fortsätta så här". Kroppen hade skickat ut den ena signalen efter den andra som jag bara ignorerade eller förträngde. Istället jobbade jag på och körde på i mitt intensiva, vanliga tempo. Ett samtal från min mamma  fick slutligen proppen att gå ur mig en dag. Frågan "Hur mår du?" var den som fick den lilla energi jag hade kvar att rinna ur mig och jag blev liggande i vad som kändes som ett tomt svart hål utan ork, kraft och aptit. Jag hade innan dess aldrig riktigt kunnat förstå det där med att bränna ut sig och vad det egentligen innebar. Hur var det verkligen möjligt att tömmas på all energi? Att inte orka? Men nu vet jag hur det känns att verkligen inte orka någonting och att vara så obeskrivligt trött även om allt du gör är att ligga still och sova. Det enda jag hade någon som helst lust till eller kunde uppbringa lite kraft till efter ett tag var att gå ut i trädgården och gräva och påta. Eller bara sitta. Där i trädgården kände jag inga som helst krav på mig själv. Jag behövde inte prestera eller visa resultat. I trädgården fanns det ingen fröken Duktig.

Trädgården har blivit mitt andningshål som jag tillbringar allt mer tid i. Jag accepterar att jag inte KAN så mycket och kan vila i det och bara njuta av stunden. Det som hinns med hinns med och är fullt tillräckligt. Ingen tidspress. Även om jag planerar och har idéer vad jag vill göra i trädgården så känner jag ingen stress. Trädgården är och ska vara njutning och avslappning för mig även om det ofta innebär många fysiskt tunga moment. Men det är ju bara en del av det fantastiska. 

Jag arbetar inte i trädgården. 

Jag trädgårderar. 

Hur gör du?

Hälsar Åsa

Månadsbild januari

Årets första månadsbild togs faktiskt på förra årets sista dag då vi vaknade upp och termometern visade på härliga 5 minusgrader. Jag förmodar att jag inte var den enda trädgårdsbloggaren som rusade ut med kameran i högsta hugg för att föreviga det vita, krispiga som vi väntat på så länge. Och jag hade väl en förhoppning om att det skulle stanna mer än bara en endaste dag men så var inte fallet. Årets första dag inleddes av välbekanta plusgrader, gråmulet och duggregn. Hej januari!!! Månadsbilden får i alla fall förbli den frostiga morgonen då det för en stund kändes som december och vinter och inte som den lååååååånga höst vi egentligen har.

Det nya året har börjat och jag vill tacka för all inspiration och kunskap jag får genom att besöka era bloggar och för det gensvar jag får från er här hos mig på Höjden. Det värmer och är alltid lika roligt att få höra från er som läser i form av era hälsningar och kommentarer.

2012 - vad ska hända då???

Hälsar Åsa